Hade jag inte haft August så skulle jag aldrig bloggat om vår (mest hans) vardag. Syftet är att de närmaste ska få sporadiska uppdateringar om hur vi och lilleman har det. Jag har svårt att sätta mig själv i bloggfacket. Jag är less på alla "dagens outfit", bästa nagellacket, och lyckligaste familjen "Idag är det en perfekt dag...och igår också och säkerligen imorgon med" och så vidare. Visst har jag grävt längst in i googles värld och hittat mina små favoritkrypin med inredningstips och goda recept, men det är allt som oftast för mycket yta, för lite djup. För mycket av det goda, för lite skoskav, smärta och tankeverkstad. De flesta bloggar ger en förskönande bild av verkligheten vare sig personen är medveten om det eller ej. Det skulle visa en felaktig bild av mig också. Jag är en tänkare, känslig och skör. Den enda mest ärliga biten där jag kan ta lite distans från mitt djuptänkande och dela med mig av är just lyckan över att ha fått världens mest fantastiske son. Tänk att just vi skulle få den äran. Jag kan prata ihjäl mig om honom utan att behöva öppna mig helt. Jag skulle kunna blogga en gång i timmen och berätta för hela världen vad han gör just nu. Det slog nog lite slint när jag blev mamma. Kärleken till August är gränslös och obeskrivbar. Det är så mycket lycka att det ibland väller över när jag tittar på honom och jag blir blöt i ögonen. Men det finns en annan sida av känslorna. Det händer att jag har svårt att hantera dem. De blir för intensiva. Som en klump som bara tynger. Och det finns bara en skara som förstår och nickar igenkännande. Det är vi som har fått gåvan att bli föräldrar. Det finns underbart mycket kärlek i världen. Det finns en massa kärlek runt omkring mig, här hos oss, men kärleken till ett barn det är något helt annat.
Jag ska passa på att varmt rekommendera Mia Skäringers bok
Dyngkåt och hur helig som helst. Mia är så mycket mer än bara Solsidan. Där lär ni känna henne som jag menar är på riktigt. Hon var min form av terapi den här veckan.

Jaja, ett sidospår. Nästa inlägg blir lika påklätt som vanligt. Fortsätt följa August, mamma och pappa i sol och svett. Nu ska jag gå och byta bajs. Puss på er.
Det där, Jennifer, var riktigt bra skrivet! Kommentar egentligen onödig. Håller verkligen med dig.
SvaraRaderaKram
Christina/Farmor