Så länge solen den glittrar på böljorna blå

I onsdags vi ute i den östgötska arkipelagen. Det var en av mina bästa sommardagar i år. Det krävs inte så mycket. En dag med familjen och så klippor och vatten förstås. Lyxade med rökt fisk till lunch och grillade fram på kvällningen innan det var dags att lätta ankar och tuffa tillbaka hem med en övertrött A.

Mys med moster


Som små axplock av veckan för övrigt passade vi på att insupa den ljumma luft som hägrade i torsdags ihop med Sanna och Astrid i gröngräset. Utan någon större bitterhet så känns det ju ändå som att sommaren snart har gjort sitt. Igår förmiddagsfikade vi hos Carro, Elliot och Ebba. Johanna och Nova kom också. Vi satt i lekparken bra länge och jag hinner knappt komma innanför dörren på eftermiddagen förrän Karin ringer. Det är en vän från studietiden som var på tillfälligt besök i Norpan med hennes man och deras lille Assar 3 månader. Det var bara att vända om och ta hissen ner igen. Gissa om det var kul att surra igenom de senaste 4 åren med henne över en glass. Som att inte det var nog spenderade vi någon timme med Sally efter det. Jag har så många fina vänner. Ni är värdefulla ska ni veta.

Annars ja, vad har jag mer att säga? Om ni lattemorsor som med mig snart blir ruinerade av alla dyra fikanotor så kan jag tipsa er om att jag köpte kaffe, bulle och delicatoboll för fjuttiga 10 kronor häromdagen. På IKEA vad annars.

Regn och rusk ute. Nu räcker det med promenader för idag. Indra vill ha mig hemma. Hon är keligare än nånsin och jag gosar så gärna tillbaka. Min lilla birmaflicka. Ikväll känns det som att jag aldrig vill börja jobba igen, utan bara vara. Vara med mina älsklingar. Men imorgon är en annan dag, det vet vi ju. Läs detta förresten. Birros kärleksförklaring till sin sambo Jonna. Starkt.
http://www.nt.se/bloggar/bloggare.aspx?blogg=5935825