Du är det dyraste i världen

Trängsel och vin

Jag säger bara Knäppingsborg den 19 aug 2010 med mamma och ett glas vitt. Så slog vi följe med Thomas o Eva och jag mös in mig i en filt. Där satt vi för några timmar sen och lyssnade på Peter Lundblad. Det är min kopp med te. Och garanterat ungdomsfritt. De håller sig runt tivoli och marknadsstånd och det kryllar av dem. Som en myrstack, fast med ryggsäckar på sig. Upplyste T om läget ute på stan, för nu är det vaktbyte och han far till jobbet. Igen. Jag har tappat räkningen, men tror han har jobbat varje natt den här veckan. Övertid hit och flyttade pass dit. Ibland blir det rätt ensamt. Nåväl, han skulle i alla fall erbjuda sig frivilligt att ta vakten inatt. Det vill säga, att han är inne på stationen och slipper stojet på stan. Det kanske verkar lockande för en annan och framförallt för nyblivna poliser att röra sig ute vid sådana här tillställningar, men man tröttnar väl tämligen fort på det med.

Dagen i övrigt började lugnt och beskedligt precis som den ska. Det beror förstås på om man anser att A är beskedlig i sin gåstol. Grannarna under oss håller tveklöst inte med. Vi har en liten sjukling här hemma. Igor har fått stora infektiösa sår runt öronen, men om man får lita till veterinären så rör det sig inte om någon parasit. Hon tror mer på någon form av allergi. Oh dear, det kan leda till veterinärkostnader utan dess like innan man kommer fram till vad som är boven i dramat, dyrt allergifoder och elände. Aja, han är ju försäkrad och vi vill ju bara att han ska må väl vår lille krake. Ni kan förresten läsa om Igors inte helt odramatiska, men otroligt fina historia här. http://www.noppeligan.se/igor/igor.html

Fick just avbryta skrivandet då A vaknade till av ljudet från fyrverkerierna. Katterna har tagit plats i ett varsitt fönster, stirrar ut i blindo och ser lite lätt förvirrade ut, men verkar inte vara rädda. Sanna, hur går det med Astrid, ni som bor så nära?

Lunchen förtärdes på Café Broadway med Karolina och Arvid. Och på eftermiddagen petade jag i lite färg och slingor i mammas hår. Som att det inte var nog att bli firad på självaste halvårsdagen av farmor och farfar, fick A en halvårspresent även av mormor. Fina små skor. Han växer vår parvel. I måndags vägde han 8930 g och nu får man allt säga att han lärt sig sitta. Krypandet lär nog dröja eftersom han inte gillar att öva. Men att gå, med händerna i tryggt förvar hos oss, det är han en mästare på.

Dags att krypa ner och lyssna vidare på Johan Theorins tredje bok Blodläge. Eller ska jag lyssna på Karlavagnen? Det gör jag bara när jag åker bil på natten, eller som förra sommaren när jag var gravid och mådde bedrövligt. Då var karlavagnen och NT:s sudoku dagens höjdpunkter. Ämnet ikväll är barnuppfostran. Det kan vara nåt. Ett tredje alternativ är att jag lyfter över A till mig. Snusar honom i nacken och somnar även jag som ett barn. Samtliga möjligheter fordrar emellertid att jag sätter punkt här för ikväll och hoppas att inspirationen, lusten och humöret håller i sig för att snart få återkomma. Godnatt i det höstiga kvällsmörkret!

Stiltje

Skulle kunna skriva hur mycket som helst. Det finns massor att berätta. Men just nu vill min hjärna inte formulera det till ord. Jag vill inte pressa fram något. Bli inte besvikna. Det ska ju komma naturligt och jag provar istället att vänta ett dygn eller kanske två. Men Birro han kan han. Där flödar det. Han kan sätta ord på kärleken.

Grattis älskade barn på din halvårsdag!

Hej söndag

Idag har jag gjort allt och inget. A och jag började dagen med att vara tysta och hålla oss borta hemifrån. De senaste dagarna har jag av ren slump träffat eller blivit kontaktad av ett flertal människor från förr. Från studentlivet och från Söderköping och idag var inget undantag. Det är så kul att höra vad folk har för sig idag. Vissa har ju hamnat på nåt helt annat ställe än jag hade kunnat ana. Intressant vad tiden kan göra med en människa. Alla val och vägskäl som tar oss på en livslång resa.

Väl hemma blev det bullbak, matlagning, städ och plock i hela lägenheten, tvätt (som i och för sig är en daglig ritual). Jag tycker själv att jag hann med galet många saker när T o A var på promenad. Vi kvinnor är otroliga när det kommer till att fixa femtielva saker på en o samma gång. Mer uppskattning tack! På tal om det kan jag bli lite småtrött på folk som bara uppdaterar sitt status på facebook när de har varit duktiga. De har sprungit en mil, bakat bröd osv. Annars är det tyst från dem. Jag uppskattar mer när det uppdateras vare sig man varit duktig eller ej. Jag skriver ju som bekant inte bara om guld och gröna skogar och därför förtjänar jag att sätta mig själv på en duktigpiedestal även om jag bara gjort saker som jag gör dagligen. Följ med upp vetja!

Imorgon är semestern slut för många. Tur att man inte befinner sig på E22 genom Söderköping nu. Troligen kö så det står härliga till.

Då var det dags att frossa tacos, bullar och tydligen en påse godis och tre nya filmer. Bäst att sätta fart.

Så länge solen den glittrar på böljorna blå

I onsdags vi ute i den östgötska arkipelagen. Det var en av mina bästa sommardagar i år. Det krävs inte så mycket. En dag med familjen och så klippor och vatten förstås. Lyxade med rökt fisk till lunch och grillade fram på kvällningen innan det var dags att lätta ankar och tuffa tillbaka hem med en övertrött A.

Mys med moster


Som små axplock av veckan för övrigt passade vi på att insupa den ljumma luft som hägrade i torsdags ihop med Sanna och Astrid i gröngräset. Utan någon större bitterhet så känns det ju ändå som att sommaren snart har gjort sitt. Igår förmiddagsfikade vi hos Carro, Elliot och Ebba. Johanna och Nova kom också. Vi satt i lekparken bra länge och jag hinner knappt komma innanför dörren på eftermiddagen förrän Karin ringer. Det är en vän från studietiden som var på tillfälligt besök i Norpan med hennes man och deras lille Assar 3 månader. Det var bara att vända om och ta hissen ner igen. Gissa om det var kul att surra igenom de senaste 4 åren med henne över en glass. Som att inte det var nog spenderade vi någon timme med Sally efter det. Jag har så många fina vänner. Ni är värdefulla ska ni veta.

Annars ja, vad har jag mer att säga? Om ni lattemorsor som med mig snart blir ruinerade av alla dyra fikanotor så kan jag tipsa er om att jag köpte kaffe, bulle och delicatoboll för fjuttiga 10 kronor häromdagen. På IKEA vad annars.

Regn och rusk ute. Nu räcker det med promenader för idag. Indra vill ha mig hemma. Hon är keligare än nånsin och jag gosar så gärna tillbaka. Min lilla birmaflicka. Ikväll känns det som att jag aldrig vill börja jobba igen, utan bara vara. Vara med mina älsklingar. Men imorgon är en annan dag, det vet vi ju. Läs detta förresten. Birros kärleksförklaring till sin sambo Jonna. Starkt.
http://www.nt.se/bloggar/bloggare.aspx?blogg=5935825

Tänkvärt

För en gångs skull så cirkulerar det några väl begrundande ord på Facebook.

Det handlar inte om att hitta den man vill gå till sängs med - utan att hitta den man vill vakna upp tillsammans med. Det handlar heller inte om vem man vill leva livet tillsammans med - utan att hitta den man inte kan leva utan.
För i världen är du bara någon, men för någon är du hela världen.

Så här i arla morgonstund.

Sommarboken

Här är det aldrig fel att börja med ett leende.

Och lite mer fundersam

Är det vädret som som ger mig en sådan söndagskänsla? När jag stundvis får klart för mig att det faktiskt är måndag, så glömmer jag det lika snabbt och fortsätter i min veckovildhet. Nåväl, det rättar nog till sig snart. På onsdag börjar T jobba igen, och det med råge. Först dagpass, sen natten och så torsdagnatt med.

Vi var till Finspång en stund idag. Bjöds på en bastant lunch och blåbärspaj. Därifrån kommer man minsann aldrig hungrig. Tack snälla ni! Nu sover äntligen lillgossen ordentligt. Han vill med det bestämdaste inte sova när vi är borta eller om vi har folk hemma. Med de tyngsta ögonlocken ska han ändå vara med där det händer. Såklart. T är och hjälper Andreas och Madde att flytta till deras fina hus. Ska bli spännande att se hur de får till det i nya boningen. Jag har passat på att se klart filmen som vi påbörjade igår. Disney Pixars mästerverk "UP". Vi älskade den. Vi hyrde 3 nyheter för 120 kr som vi får behålla en vecka. Hur bra är inte det för oss som aldrig kan se en film utan avbrott. No stress. Annars kan man välja 5 andra filmer för 100 riksdaler. Så nu har vi 2 kvar, kanske så ser vi Snabba Cash ikväll.

Sis med familj är ute i skärgården. Dit längtar jag trots regnet.

Sally gav mig ett boktips häromsistens. Visste ni att Tove Jansson även skrivit för vuxna. Det visste givetvis farmor som nästan är ett litterärt uppslagsverk. Boken var inköpt samma år som T föddes så den har några år på nacken och är lite naggad i kanten precis som det ska vara. Och som det står på baksidan. "Läser ni den inte får ni skylla er själv"




På gång att sitta nu.


Men mest finner vi honom såhär än så länge.


Ha en skön sönd...måndagkväll!

En tur längs Göta Kanal

Fruntimmersveckan

Då är jag äntligen i hamn. Det tog fyra dagar och femtielva avbrott innan klädgarderoben blev färdigrensad och då bör tilläggas att det var det sista jag gjorde innan A föddes. Alltså är det ingen högre effektivitet som råder här hemma. Läsandet har ändå gått över förväntan. Det har blivit flera stycken, och jag fann min blad-vändar-bok till slut. Johan Theorins "Skumtimmen" var ruggigt bra. Hans nästa, "Nattfåk" är påbörjad. Den ska tydligen vara ännu ett strå vassare och den här gången blir det i ipoden. Smidigt att lyssna på när man vill undvika att tända lampan i sovrummet. Varit och fikat med min Sally precis. Två små kaffetanter på Kuriosa. Det är ju för charmigt där.



Förra veckan skulle vi fart till Skåneland. Mölle, bokat och klart. Vårt älskade Österlen skulle få vänta på oss ytterligare ett år eftersom det är så mycket 50/70-väg ner dit. Hopplöst med bilhataren August. Får minnas Österlen genom några bilder från Augusti-08








Sydvästra Skåne har ju också något visst, men nu blev det inget Mölle heller. Bilen tillbringade större delen av veckan på verkstaden. Istället har det blivit lite av varje.

En kvällsfika i Sörping. Mamma hade hur många tiggetagge som helst i trädgården och maken till mer orädda får man leta efter. Tydligen så älskade de sockerkaka, inget annat ville de ha. Dessutom hade Tess fått fem små tillökningar.


Här träffas halva, eller ja nästan hela släkten på lunch och bad hos moster Ulla och sen bjöds det på fika och ännu mer bad uppe hos kusin Sara.



A är vanligen otroligt lättväckt, men här har han varit med pappa och lekt med Astrid. Det satte sina spår. Jag försökte med det mesta. Han älskar Trollmor och tycker den är skitrolig annars.




Annars är det bokstavligen full fart här hemma. A fuskar med alla tänkbara trafikregler och blåser runt med gåstolen. Igor och Indra kämpar förgäves med att hålla sig undan.

Under månen

Om mina senaste 12 år skulle sammanfattas med ett ord? Enkelt. Winnerbäck. Den oansenliga grupp som fortfarande tillhör antisidan av LW kan ju hoppa av och lägga ner. Iallafall det här inlägget. Men ni är så få. Jag har ju nästan omvänt er allihop genom åren. Jag hade mina metoder och jag ler åt dem nu. Listor med låtar som ni skulle lära er att lyssna på i rätt ordning, rätt antal gånger och i rätt stämning. Minns ni? Jag räknade nån gång och tror att ni var upp emot 30 stycken jag tryckte vett i, och då syftar jag på er som verkligen var med i "Våga vägra Winnerbäck". Allt det där är blott ett minne, men den kärlek jag känner till hans musik, den lämnar mig aldrig. Visst har jag mina ups and downs. Så lite som han präglat mitt liv de senaste två åren är rekord. Kanske en slags mognad. Jag är både sentimental och en nostalgiker över lag och kan nästan knyta all musik till minnen, musik är mitt liv. Men minnena till LW är störst, bäst och vackrast och också flest tårar. Så jävla mycket tårar. Det började med Pacemaker en septemberdag -98. Minnenas innehåll är många gånger helt oviktiga numera, men känslan av hur det kändes då försvinner inte. Konstigt det där.

Nu kom jag på, ni är faktiskt en liten skara till. Ni som är mina nya vänner och bekanta sedan några få år tillbaka. Ja, ni kanske inte ens vet om det här och det tyder ju på att hans musik får mindre och mindre plats i mitt liv. Missade av förklarliga skäl Winnerbäcks Stångebrospelning i juli. Men hoppsan. Jag har ju redan sett honom 16, kanske 17 gånger och August blev introducerad redan från magen med konserten i Cloetta i December.

Så har ni saknat nån som vill blanda ut sin tid med lite te och filura över texter och minnen så finns jag här. Now and forever=).


Topp hundra har jag rankat ibland, men ni får en lightversion. Ge mig gärna era.

1. Under månen
2. Vänner
3. Elegi (live med Anna Ternheim), Söndermarken, Hjärter dams sista sång, En svår och jobbig grej, Fria vägar ut(Akustisk), För dig, Psalm i januari, Mareld
Söndermarken, Manus...näe, det här gick ju inte så bra. Jag kan inte välja.

Ikväll är det lördag med busväder och vi har ätit en sen middag. Köttfärsspett med ris och tzatziki. Förut var vi ute en sväng i Arkösund och hälsade på Emil och Lisa. Vad vi gjort veckan som gått får väl tilldelas ett eget inlägg eftersom inte alla läser detta, men ett tips på vägen. Köp aldrig en Saab ;) Ciao!

Idag är det nationaldagen!

Jo, tänk för det är det, då inte syftat på Frankrikes. Åtminstone enligt min morfar när han levde. Han hette Folke, och idag har han namnsdag, likväl som T:s morfar och framförallt som vårt mästerverk August Folke. Namnsdagar har alltid firats i våra familjer och det ska det fortsättas med.

Egentligen inget nytt under solen. De liknar varandra, semesterdagarna. Och de minskar för var dag som går. 3 veckor kvar idag till T börjar jobba, men det är inget vi pratar högt om. Vi fångar dagen istället. Jo, lite variation finns det väl. Sen sist har vi varit och badat, badat och badat, men på olika ställen. Helst havet för min del. Sjöar har oftast varit en tillgång att åka och kvällsbada vid, men det är rätt bra att de finns nu när vi inte alltid vill åka så långväga. I eftermiddags styrde vi mot Åbytrakterna. Ingen av oss har någon större koll på alla dessa sjöar, och vi vet ärligt inte var vi badade idag. Det låg i närheten av Sörsjön, stora gräsytor och precis där tåget korsar. Mysigt också! Någon, hjälp oss!? Frågade tom några förbigående vad stället hette, men de satt komiskt nog i samma båt, för de visste inte heller.

Igår gjorde vi Linghem. Fikade hos Johanna, Stefan och Nova. Först på altanen, men hettan var övermäktig så vi flyttade ner i källaren. Tack för titten, fint att se er igen! De hängde förresten på hem till sis med familj som bor i närheten. Där skulle vi ställa till med grillkväll, men opassande nog kom det så kallade efterlängtade regnet, så det blev till att trängas i köket över några stekta hamburgare. Sen fort hem med jordens grinigaste unge. Värmen tar hårt på lillstackarn. Han har jättesvårt för att somna och komma till ro. Alice och jag hann i allafall med ett kvällsdopp i nya poolen innan vi for. Tack för det televerket.

Imorgon står Augusts andra vaccination på schemat och sen heldag med bad för oss och om det blir som efter första vaccinationen, sova i fläktande skugga länge och väl för lille A.

Storhandlat, grillat ute på gården, A är nattad och vi ska kyla ner våra kroppar med lite glass och sen krypa till kojs i ett förhoppningsvis svalt sovrum.

(Notera den i egen hög person skapade spyan till höger om filten=))

Munken in the park

Sommar sommar sommaaar

Vad vore en sommar utan Sommar i P1. För att återkomma till skärgården så kan många lyssnartimmar härledas till mina skärgårdsminnen. Seglats, den gulaste sol, ljummet vatten som piskar upp på låren. Det lutar, bäst att hålla sig i. Sommar på radion.

Eller en bra bok, så bra som en bok oftast bara kan bli på sommaren. Inte tid att äta, boken följer med till toaletten. Toaletten är en tillfällig sådan som just den kobben man är på har att erbjuda. Endast Sommar i P1 kan få mig att släppa boken för en stund. Bäst att även göra 2010 till en "Sommarsommar"

Haft en heldag ute på landet, havsdopp, grillade hemmagjorda burgare à la Jamie Oliver och mycket trivsamt sällskap därtill. Skön skit! På vägen hem åkte vi ifatt en stackars vilsen hund. Tyvärr vägrade den stanna utan ökade snarare farten när vi kom för nära. Vi försökte stanna ett flertal gånger, locka, vissla, men det satte bara ännu mer fart på de små hundbenen. Den kutade mitt i vägen närmare en mil. Den sista biten körde bilar i 90 km/h (!) T ringde KC för att se om den var anmäld försvunnen, men icke. Till slut vek den lilla springaren in på en skogsväg och jag hoppas verkligen inte att den sitter och skakar under en träd i mörkaste skogen nu. Sånt skär i hjärtat. Nåväl, här har ni bilen och sen den godaste godbiten.




Imorgon har vi skrapat ihop till hela 5 trisslotter. Yeehaa!

Njutbart

I fredags var Thompa o Andreas och hämtade nya bilen, och kan ni tänka er, det blev en Saab. Vi som suktat länge efter en Audi tog vårt förnuft till fånga och väljer istället att lägga pengarna på framtida investeringar. Vi är ändock helnöjda och de senaste dagarna kan väl egentligen kort summeras med att vi har flängt runt i bilen från det ena till det andra. Kvällen avrundades i Lindö med grill och fotdopp.




I lördags var vi ute på landet hos pappa och badade och solade. Tillfreds i morfars knä såklart.



Vi snabbfikade med Sally innan hon hann iväg till Japan.



En fin kväll i Abborreberg. Allt för att få en timmes uns av skärgårdsluft. Skärgården är mitt absoluta paradis här på jorden. Stillhet, ro och klippor. Det är en stor sorg att jag inte tillbringar lika mycket tid där längre. Men jag tar varje tillfälle i akt.



Det här med semester alltså. För det första så är timmarna vi spenderar hemma väldigt få. Vi har skrivit en lista på things-to-do. Till vilken nytta? Vi hinner inte ens med de vanliga sysslorna. Det krävs hela tiden en person på August. Den andra sover, plockar, lagar mat osv. Vi rymmer från lägenheten och hänger hos släkt och vänner med hus och trädgård. Det är vedervärdigt varmt hemma hos oss. Katterna lider och vi försöker göra deras situation så dräglig som möjligt. A sover dåligt i värmen. Så, nu har jag klagat färdigt. Jag älskar solen i vilket fall som helst. Imorgon ska vi ut till vänner på landet och det längtar vi till. Mors!

Fyra små hjärtan

Idag har det varit en perfekt dag...näevars=). Men jag ska inte förringa fikastunden med tjejerna och barnen i Gubbens Trädgård. Även om de små hade myror i brallan till mammornas stora förtret, så fick vi oss en mysig stund i den härliga oasen i stadens mitt.

Hedda Ellen August och Astrid.

Imorgon kommer det bli en lång dag. En långfredag. Jag o A ensamma i hettan hela dagen utan bil. Vem vill leka?

Svett och lycka

Hade jag inte haft August så skulle jag aldrig bloggat om vår (mest hans) vardag. Syftet är att de närmaste ska få sporadiska uppdateringar om hur vi och lilleman har det. Jag har svårt att sätta mig själv i bloggfacket. Jag är less på alla "dagens outfit", bästa nagellacket, och lyckligaste familjen "Idag är det en perfekt dag...och igår också och säkerligen imorgon med" och så vidare. Visst har jag grävt längst in i googles värld och hittat mina små favoritkrypin med inredningstips och goda recept, men det är allt som oftast för mycket yta, för lite djup. För mycket av det goda, för lite skoskav, smärta och tankeverkstad. De flesta bloggar ger en förskönande bild av verkligheten vare sig personen är medveten om det eller ej. Det skulle visa en felaktig bild av mig också. Jag är en tänkare, känslig och skör. Den enda mest ärliga biten där jag kan ta lite distans från mitt djuptänkande och dela med mig av är just lyckan över att ha fått världens mest fantastiske son. Tänk att just vi skulle få den äran. Jag kan prata ihjäl mig om honom utan att behöva öppna mig helt. Jag skulle kunna blogga en gång i timmen och berätta för hela världen vad han gör just nu. Det slog nog lite slint när jag blev mamma. Kärleken till August är gränslös och obeskrivbar. Det är så mycket lycka att det ibland väller över när jag tittar på honom och jag blir blöt i ögonen. Men det finns en annan sida av känslorna. Det händer att jag har svårt att hantera dem. De blir för intensiva. Som en klump som bara tynger. Och det finns bara en skara som förstår och nickar igenkännande. Det är vi som har fått gåvan att bli föräldrar. Det finns underbart mycket kärlek i världen. Det finns en massa kärlek runt omkring mig, här hos oss, men kärleken till ett barn det är något helt annat.

Jag ska passa på att varmt rekommendera Mia Skäringers bok Dyngkåt och hur helig som helst. Mia är så mycket mer än bara Solsidan. Där lär ni känna henne som jag menar är på riktigt. Hon var min form av terapi den här veckan.



Jaja, ett sidospår. Nästa inlägg blir lika påklätt som vanligt. Fortsätt följa August, mamma och pappa i sol och svett. Nu ska jag gå och byta bajs. Puss på er.