En trött liten krigare

Sista kvällarna har varit horribla rent ut sagt. Nattningen av A har tagit i runda släng 5 timmar och ändå vaknar han tidigare på natten. Idag har han sovit, sovit och sovit. Han kroknar tom när han äter. De stunder han är vaken är livet supertråkigt och mammas arma rygg är inte kaxig i nuläget. Nästa gång han vaknar så blir det tempen i stjärten och ännu en koll i munnen, men än så länge har jag inte sett några tecken till gaddar.

Ja visst gör det ont när knoppar brister

Men se, nu äntligen så blommar liljekonvaljen. Lika gott som dessa små blomster doftar, lika giftiga är de för våra kissemissar, så det blir till att jaga fram en kattfri zon. Mina mårbacka verkar också ta sig igen efter en tveksam levnadsglädje under våren.





Måndagskvällen stod i inredningens tecken. Thompas kollega Jennica körde sitt extraknäck som säljare för företaget Zelected by houze. Som värdinna stod Ida och alla snygga prylar gjorde sig mycket åtråvärda i hennes fina hus. Det hade varit lätt att förköpa sig men jag håller rätt så bra på mitt köpstopp och dessutom bröt många av prylarna av lite för mycket mot min egna lite mer lantliga inredning. Det får inte bli för stelt. Jag vill ha det hemtrevligt och gemytligt samtidigt som jag gärna välkomnar lite stänk av moderniteter. Högglans t ex kommer inte in genom mina dörrar. Jag blev till slut efter mycket velande ägare till 4 vita kaffekoppar och hoppas på att det snart slutar vara säljstopp på den rosa varianten. Ida bjöd på bubbel och snittar som satt som en smäck efter en lång och svettig promenad med barnvagnsmaffian i skogen tidigare på dagen.




Soffan utsmyckades med dessa läckra färgklickar.


Jag föll pladask för den här fina fondtapeten som Ida o Fredde hade i deras sovrum. Jag kan väl tillägga att den inte alls gick hem hos min andra hälft.


Slutet av kvällen toppades med att lilla Hedda kom hem.


Igår packade jag in August o mormor i bilen och tog en eftermiddagstripp till IKEA. Fick med mig lite småskräp hem som sig bör när man är där. Det roligaste köpet var barnstolen, ni vet den som går hem hos varenda småbarnsfamilj. Superbillig, lätt att ta med, lätt att torka av och rolig i den bemärkelsen att det snart är dags för A att smaka gröt. Han har fått lite dispens av BVC-tanten och ska få börja testa innan han fyller 4 månader i hopp om att han ska kräkas lite mindre. På IKEA ville han inte ligga i vagnen utan var bara nöjd i famnen, så att allt kunde beskådas in i minsta detalj. Börjar tro att han faktiskt gillar det där stället. Å andra sidan så kräktes han på't som man brukar säga. Han lämnade 2 fina högar på golvet.

Jag blir så glad när ni kommenterar min blogg. Mera sånt, ni är ju så många som läser. Jag är rädd för att det kommer bli ännu lite mindre bloggande framöver, men kommentarerna både på bloggen och annars ger mig en större morot till mer skrivande. Ibland är nog inte livet anpassat till att blogga. Nu är det ibland, och jag ska krypa upp intill mitt lille hjärtegull i sängen och snusa honom i nacken. Min älskade älskade August.

En kort update

Har precis printat färdigt min egen berättelse om förlossningen. Trots ett relativt snabbt förlopp, så blev storyn lååång. Tror inte att gemene man orkar läsa den, så jag skippar nog att lägga upp den här. Skulle eventuellt kunna omvärdera beslutet om jag möts av vilda protester. Men för min egen skull är det bra att den finns på papper nu. Man glömmer ju så lätt och jag vill helst när jag sitter där på ålderdomens höst undvika klassikern med att blanda ihop mina egna förlossningar. Om det nu blir fler det vill säga. Min graviditet ligger som ett mörkt töcken i min hjärna även om skräckbilderna falnar för var dag som går.

Så har jag då tydligen hunnit fylla 27 år. Men som de flesta vet så fick jag fnatt i ett år i tron om att jag blev 27 i fjol. Det har jag också sagt till alla som vågat fråga om min ålder. Det var några veckor sedan som jag kom på att jag bara var 26. Snörpligt. Jag känner mig bestulen. När ska jag få vara 26? Hade i allafall en jättemysig födelsedag med lagom firande helt i min smak och som avslutades med grill i Sörping. Tack alla som har grattat mig på ett eller annat sätt. Det värmer!

Nej vet ni vad. Det är inte mödan värt att fingervalsa med en hand över tangentbordet och mata A med den andra. Så, på återseende.

Söndagsafton

Igår fyllde lillfisen ett kvartal och idag firades det med att han har lyckats somna med enbart napp och snuttisar och helt utan flaska med mat. För er som är bekanta med vårt lilla matvrak förstår nog att det känns som den största segern på länge.

Men det finns en i familjen som inte följer med på segertåget idag. Inte mycket har kunnat muntra upp T. Vi var väldans nära på att vinna 683200 kronor igår. Nu blev det inte så. T menar att så här nära kommer vi aldrig komma en vinst igen, så vi kan lägga ner det där med att köpa trisslotter på fredagar. Kom igen! Skam den som ger sig säger jag. Såhär var det iallafall. T hade planerat att lämna in den här veckans lotto och även köpa en andel i V75. Sista chansen att vara med i andelen var klockan 14. Han tog en tupplur och ställde för säkerhetsskull klockan om han skulle somna, vilket han också gjorde och kände sig sen alldeles för trött för att slå slag i saken. Dessutom vaknade A och med det följde lite matbestyr, så när vi var nere i butiken och lämnade in lottot hade klockan hunnit bli runt 16. Idag får vi reda på att 21 mille har gått till just den butiken, till just de 31 andelarna. Vad är sannolikheten? I skrivande stund blir jag också lite lätt upprörd. T var för att plåga sig själv till sin yttersta spets tvungen att gå in till de firande tårtätarna i butiken idag och fråga om det hade funnits andelar kvar att köpa och så var det givetvis. Så idag lyser bitterheten i hans ögon när han tittar på A och säger att han redan vunnit högsta vinsten när han blev far. Imorgon hoppas jag att han säger detsamma, men att han lämnat bittersmaken därhän.

Idag var också dagen då jag tog min löparpremiär. Såhär lät det innan: Jag är så jäkla laddad. Nu bövelen ska Augustkilona bort. Magen ska bli slank och helst lite brun och fräsch (hur nu det ska gå till när man springer). Folk säger att man får kickar av endorfinerna efter ett träningspass. Hos mig uppenbarade de sig innan jag kom iväg. På väg till Sussipuss, min sällskapare, så började skorna ömma mina stackars fötter. Det klämde över fotryggen, det glappade i hälen och det kändes som hålfoten skulle sprängas. Kände jag efter riktigt noga så hade jag nog lite håll också och från ingenstans kom en hejdundrande kissnödighet. Vart tog suget och peppandet vägen? Nåväl, vi kom iväg. Vi utförde inget elitlopp, men tog oss runt strömmen i en lugn joggande takt och kanske kan det bli en repris i veckan.

Jag ska avsluta detta inlägg lite mindre ytligt, för det känner jag att det verkligen blev ikväll och ibland kanske man bara måste få bry sig om små skitsaker. Jag ska varmt rekommendera en lite annorlunda blogg som ni kan kika in på när ni har fått nog att läsa om alla andras mödosamma I-landsproblem.

http://thomas-slutasnusa.blogspot.com

Så länge det finns ungar så finns det hopp.

Gårdagen bjöd på en trivsam eftermiddag hos familjen Kaale vid Ensjön. Jag har sen jag lärde känna pappa Marius via jobbet tyckt att hans barn borde utnämnas till världens sötaste. Nu var det längesen sist vi sågs, men min uppfattning kvarstår. (även om man numera är mest kär i sitt eget underverk.) Jag hyllar faktiskt hela familjen för att de utstrålar så mycket positivitet och energi. Det var en fröjd att sitta med en kaffe i solen på altanen och surra om allt och inget med Marius, och se barnen studsa runt i trädgården. Dessutom fick M tillfälle att gosa lite bebis, barnkär som han är. Tråkigt nog hann inte mamma i familjen komma hem innan det var dags att bege sig. Jag hoppas vi ses snart igen.






Denna Kristi flygardag har varit lika trumpen som vädret självt. A satte nästan rekord i total natt- och tidig morgonsömn, men jag kunde inte sova alls inatt. Låg och funderade på en massa skit. Tankar som inte alls kunde "vänta med att tänkas". Tog en välbehövlig sovmorgon och poff så var halva dagen puts väck. Nej, det finns ingen anledning att dra ut mer på den här torsdagen. Jag ska förbereda lite nattamat till lillkillen, och sen går jag till sängs och samlar kraft och energi för att göra fredagen till den bästaste dagen i mitt liv. Nej, nu tog jag i så jag sprack. Det finns sannerligen inget som kan klå den gryningen då jag fick upp min nyfödde på bröstet. På tal om det. Ni har mitt ord på att jag ska lägga upp min förlossningshistoria i dagarna. Åh, nu fick jag ett grattismess av mamma på namnsdagen. Det förhöjde ju kalibern på dagen ett pinnhål. Sov så gott mina fina!

Vårfunderingar

Idag bjöds det in till lunch. Hedersgästen var Augusts morfar, eller ja, han var den enda gästen. Kokt potatis i tärningar blandat med crème fraiche med äpple- och pepparrotsmak, med falukorv och en sallad av rivet äpple och morötter. Perfekt att pappa jobbar här i stan så att vi kan ses om än korta ljusglimtar mitt i vardagen. De har alltid så fullt upp hemma med hus och alla djur, och för att inte tala om pappas golfande nu när det blivit säsong för det. Så ska vi ses på helgerna så är det vi som får hälsa på dem. Men som ni vet har vi inget emot att insupa lite lantluft.

Nån mer än jag som med hoppfulla ögon spanade in sistasidan i NT idag? Bittert! Vart tog den våren som var kommen vägen? Vi får passa på att njuta av denna dag. Igår gick vi en långpromenad i Vrinnevi och där bara vimlar det av vitsippor. De börjar nästan bli lite överblommade. För mig med jordens sämsta lokalsinne där nog Vrinneviskogen framhäver det allra mest, så kom vi i alla fall fram någonstans på andra sidan skogen till Noas farmor och farfar. Vi fick en efterlängtad kaffetår och dammsugare med chilismak.



Hörrni ni tjejer, får ni ner handen i en Pringlesburk? Förstår inte varför de flesta (läs killar) blir så imponerade när jag med god marginal sticker ner handen och tar för mig av chipsen. Hur gör man annars? Vända uppochner på hela härligheten känns lite risky.

Det fortsätter att sjungas här hemma. A får oftast inte en lugn stund men han verkar gillat och jollrar med rätt friskt. T o jag kommer på varandra att vi går och nynnar på "Nu så sjunger vi en sång, HEJ HEJ" Min röst börjar vackla av all aktivitet så ibland tar jag till youtube som hjälp.

http://www.youtube.com/watch?v=2OUUqER3p7s&feature=related

Nu ska jag invänta Augusts mat- och sovklocka så det passar för en utflykt till Bauhaus. Bäst att hämta mitt nya körkort på posten också innan ytterligare en påminnelse visar sig.

Arvid

Vi hann med en blixtvisit hemma hos de nyblivna föräldrarna och den bedårande lille Arvid innan T skulle iväg på jourjobb. Det första mötet mellan de blivande bästisarna var värt att dokumentera och de stolta fäderna lånade ut sina barn till varandra för en liten stund.






Några timmars ensamhet här ikväll och frågan är om jag vågar gå och krypa ner i ett bad innan läggdags? Jo, jag tar ett snack med John Blund att han stannar kvar hos lilleman några timmar till. Godnatt med er och på er!

Nu är våren kommen

Med utslagna björkar och solhäng på balkongen så startade veckan rätt fint. August sov länge och väl ute i vårluften när vi andra i riktning mot skyn sög in värmen genom våra bleka näsor.

Så sover han återigen vår fina son. T sover också för all del. Faktiskt hela familjen har tagit en eftermiddagslur med bara jag själv som undantag. Utan att framställa det med allt för stor självömkan så är det JAG om någon som borde sova. August är inte den största boven även om han låg och gnydde från 00.30 och framåt. Nej, hade ni bott här i krokarna hade nog ni troligtvis också lidit av måttlig till svår sömnbrist. I minst 6 timmar tjöt ett billarm i närheten. Efteråt frågade jag T om man inte kunde ringa hans kollegor i en sådan situation som i sin tur kunde leta reda på ägaren till bilfan rent ut sagt och låta halva Söder få somna om. Det var väl inte helt omöjligt, men en
lördagsnatt hade det ärendet fått mycket låg prioritet.

Ingen har väl lyckats undkomma att Karolina och David fick en liten, med betoning på liten (2715 g) Arvid i tisdags morse. Nästan 2 veckor för tidigt. Hinns det med tar vi oss en tur dit ikväll annars får vi hålla ut till tisdag. Nu ser vi med spänning fram emot vad Carolina klämmer ut för nån liten parvel inom några veckor. Som ni förstått huserar det baby boom hos mina vänner och bekanta och tydligt är att små gossebarn har ett övertag. En viss kompensation för oss tjejer så fick jag reda på att det i en studieväns mage bor två små enäggsflickor. Dubbel glädje, undrar om jag skulle kunna hantera det med tanke på den lycka man känner för en.

Veckan som gått har varit alldeles lagom. Fikadejter och öppna förskolan om vartannat. Oftast utan kamera, men några tillfällen har vi lyckats fånga.

Kusin Sara med lilla Fröjdis


En snabbfika med Sanna, Micke och goaste lilla Astrid är alltid trevligt.

I torsdags kväll var jag hos Zuzzi på hudvårdskväll med tjejerna. Kul att träffa det gänget och dessutom få gosa med hennes nya kisse Akilles som är en Maine Coon.

Igår var vi och storhandlade i Nya Hageby. Himlen hade just då fått för sig att spotta ur sig varenda liten droppe, vilket hällregn sen. Eller så tycker man att det är värre än vad det egentligen var för att August satt helt oskyddad i bilstolen. Det blev ett bra tillfälle att prova nya parkeringshuset. Säkert finemang om man ska gå runt och småshoppa, men vilket projekt att ta sig till mataffären. Det tog väl 5 minuter från punkt A till B med en stor och full kundvagn på köpet.

August har hängt på babytrenden att envisas med att lägga snuttefiltarna över huvudet när han sover. Låter bilderna tala för sig själva.











Och vad tror ni hände när jag inte hade honom under uppsikt i morse? Kan det månne va pappa som haft ett finger med i spelet?





Och för Igorfantasterna. Den här veckan har vi...

...haft Indra som huvudkudde...


...eller mammas telefon...


...eller varför inte bara hänga i toalettpapperspåsen liksom.

Det blev ett långt inlägg. Det gäller att passa på när lugnet ligger stilla över S:t Olofsgatan. Ha en skön avslutning på helgen alla nära och kära!

Amazing it seems

Åh nej, det finns inga ursäkter för min högst dåliga uppdatering. Jag är en värdelös bloggerska, det är ett faktum. Det finns i allafall en person som bara blir nöjd om vi drar till med några nya bilder på mästerverket. Det är farmor det!











Ganska så nyss hemkommen från K som bjöd in halva vänkretsen till lunch. Att hon orkar. Jag har en feeling om att det bränns nu. Snart, mycket snart kommer bebben. Vi fick träffa nytillskotten Vera drygt en månad o så Robert som föddes 2 dar innan självaste julafton och trots det så väger pojkarna lika mycket. A är nog uppe och nosar på 6-kilossträcket nu. Ju större, desto mer att pussa på!