Om mina senaste 12 år skulle sammanfattas med ett ord? Enkelt. Winnerbäck. Den oansenliga grupp som fortfarande tillhör antisidan av LW kan ju hoppa av och lägga ner. Iallafall det här inlägget. Men ni är så få. Jag har ju nästan omvänt er allihop genom åren. Jag hade mina metoder och jag ler åt dem nu. Listor med låtar som ni skulle lära er att lyssna på i rätt ordning, rätt antal gånger och i rätt stämning. Minns ni? Jag räknade nån gång och tror att ni var upp emot 30 stycken jag tryckte vett i, och då syftar jag på er som verkligen var med i "Våga vägra Winnerbäck". Allt det där är blott ett minne, men den kärlek jag känner till hans musik, den lämnar mig aldrig. Visst har jag mina ups and downs. Så lite som han präglat mitt liv de senaste två åren är rekord. Kanske en slags mognad. Jag är både sentimental och en nostalgiker över lag och kan nästan knyta all musik till minnen, musik är mitt liv. Men minnena till LW är störst, bäst och vackrast och också flest tårar. Så jävla mycket tårar. Det började med Pacemaker en septemberdag -98. Minnenas innehåll är många gånger helt oviktiga numera, men känslan av hur det kändes då försvinner inte. Konstigt det där.
Nu kom jag på, ni är faktiskt en liten skara till. Ni som är mina nya vänner och bekanta sedan några få år tillbaka. Ja, ni kanske inte ens vet om det här och det tyder ju på att hans musik får mindre och mindre plats i mitt liv. Missade av förklarliga skäl Winnerbäcks Stångebrospelning i juli. Men hoppsan. Jag har ju redan sett honom 16, kanske 17 gånger och August blev introducerad redan från magen med konserten i Cloetta i December.
Så har ni saknat nån som vill blanda ut sin tid med lite te och filura över texter och minnen så finns jag här. Now and forever=).
Topp hundra har jag rankat ibland, men ni får en lightversion. Ge mig gärna era.
1. Under månen
2. Vänner
3. Elegi (live med Anna Ternheim), Söndermarken, Hjärter dams sista sång, En svår och jobbig grej, Fria vägar ut(Akustisk), För dig, Psalm i januari, Mareld
Söndermarken, Manus...näe, det här gick ju inte så bra. Jag kan inte välja.
Ikväll är det lördag med busväder och vi har ätit en sen middag. Köttfärsspett med ris och tzatziki. Förut var vi ute en sväng i Arkösund och hälsade på Emil och Lisa. Vad vi gjort veckan som gått får väl tilldelas ett eget inlägg eftersom inte alla läser detta, men ett tips på vägen. Köp aldrig en Saab ;) Ciao!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vet inte om det är ditt fel, men troligen är det det... att jag började lyssna på LW alltså :) kan inte annat än hålla med om att tårarna varit många i hans närvaro och att många minnen sitter i hans låtar! Tårarna kröp på nu med när jag lyssnade på under månen... Men favoriten är ändå Kom änglar! Men Under månen kommer inte långt efter, inte heller Hugger i sten :)
SvaraRaderaKramar!
Johanna, du är ett av mina offer=) Jo, Kom änglar såklart, men den är så självskriven. Allas favorit. Är ni kvar i Värmland? Kram
SvaraRaderaFyller på med en klar favvis: Hugger i sten, speciellt introt. Vad tycks om nya låten då? Allt sedan Daugava har liksom inte klistrat sig fast lika hårt på mig som de tidigare. Kanske beror det på mig, kanske på Lars, troligen den förstnämnda. Men jag gillar duo-låtarna han gjort de senare åren, med Miss-Li och Melissa Horn.
SvaraRaderaDaugava har en riktig pärla. "En tätort på en slätt". Och jag kan inte annat än o hålla med. Även om alla nya skivor alltid tar tid att lyssna in sig på, så var han ju "bättre förr". Det är mer pop, mindre visa och han når ut till en bredare publik. Duetterna är super och den nya låten får faktiskt ett högt omdöme. Hörde en akustisk version där texten kom fram mer. Gillart!
SvaraRadera